Lena och Per har designat den fina Rosa Banden 2011. Foto: Cancerfonden

Ibland får man väl vara lite extra stolt och kanske lite nördig när ens vänner och bekanta gör något bra. Per Holknekt, en vän från min tid på skateboard (!) numera stolt man till fina Lena Philipsson har i år tillsammans designat det Rosa Bandet. Man har gjort både till herr och dam, jättefina tycker jag.

– Att presentera en manlig och en kvinnlig variant är ett sätt för oss att visa att bröstcancer är något som angår alla. Eftersom våra hjärtan klappar för mode har vi också utformat banden till en rosa minikollektion med sex olika mönster, säger Per.

Rosa bandet är i år utformat som en omfamning.

Rosa Bandet handlar om att bry sig om. Och vad kan symbolisera det bättre än en omfamning? Därför lät vi bandets korsade ändar bli till två armar som håller om någon, en gest av värme och omtanke, berättar Per.

Fina band - Svårt att välja, bäst att ta flera! Foto: Cancerfonden

Den 1 oktober drar Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj i gång för nionde året. Förra året samlade kampanjen in 47,5 miljoner kronor, i år är målet 48 miljoner kronor. Rosa Bandet-kampanjen pågår under oktober månad. Kampanjen inleds med ett antal ljusmanifestationer runt om i landet den 1 oktober och avslutas med en direktsänd gala i TV3 från Norrköping den 26 oktober.

Så här kan du stödja Rosa Bandet och kampen mot bröstcancer under oktober.

• Köp ett eller flera rosa band, pris 25 kronor. Banden finns bland annat hos Ica, Lindex, Apoteket och Clas Ohlson.

• Sms:a ROSA till 72 988 och skänk 50 kronor så får du ett digitalt band till din telefon.

• Smycka din och dina vänners profilbilder på facebook.

Alla som jobbar här på flygstolen stöttar Rosa Bandet. Jag har själv förlorat min styvmamma i bröstcancer. Tänk att medan jag sitter här och jobbar, forskas det i laboratorier, problemlösningar diskuteras, nya rön dyker upp och små genombrott görs! Vi fixar det här eller hur?!

Kram!

// Madeleine och alla kompisar på kontoret.

Vi på Flygstolen hjälper gärna till där vi känner att vi kan göra en liten skillnad. Att dela med sig av kunskap och erfarenhet är något vi gör redan idag där det finns lite utrymme för oss att vara med. Det känns viktigt för oss. Senast ställde vi upp med ekonomin kring resorna för några duktiga engagerade unga killar som reste ner till Kenya för att där arbeta med hjälpprojekt kring kvinnor, barn och deras utsatta situation. Mer om det kan du läsa här i vår blogg under ”Flygstolens hjärta”.

Flera på Flygstolen har fadderbarn, ett fint sätt att hjälpa en liten medmänniska, som inte behöver tynga din privata ekonomi för mycket, speciellt inte i jämförelse med den stora vinst vi alla gör när barn växer upp med möjligheten att äta sig mätta och kunna gå i skolan.

På en resebyrå arbetar det ofta människor som talar fler språk än ett. Därför finns det även hos oss, människor som arbetar volontärt med att översätta brev mellan faddrar och fadderbarn. Om du skulle vara intresserad av sådant arbete eller bli fadder, kontakta en hjälporganisation för mer information. Nedan finner du två bra länkar:

www.barnfonden.se

www.sos-barnbyar.se

Med dessa korta rader hoppas jag att vi kan inspirera dig som privatperson, anställd eller företagsledare att se dig omkring om det finns något du kan göra för att hjälpa en medmänniska. Det känns riktigt gött ända in i själen!

Fina unga människor i Kenya. Foto: Jarle Furali

Många har följt vår gästbloggare Jarle Furali på äventyr i Kenya. Vi har fått flera frågor om mat och annat gott. Jarle har ordnat fram det här receptet på Mandazi som äts i Kenya. (Kenyanska Munkar)

Du behöver:
4-4 ½ dl vetemjöl
½ dl socker
2 tsk bakpulver
1 krm salt
2 msk smör, rumsvarmt
2 dl vatten, ljummet
1/4 dl mjölk
1 ägg
7-8 dl neutral olja för fritering, t ex majsolja, eller rapsolja

Börja så här:
Blanda de torra ingredienserna i en skål. Smula sönder smöret i mjölblandningen. Vispa samman vatten, mjölk och ägg. Häll blandningen i skålen och arbeta ihop till en jämn smet med en slev.

Dags att fritera:
Häll olja i en tjockbottnad hög kastrull, upp till 5-6 centimeter från kastrullens botten. Eller använd en fritös. Hetta upp oljan till 170-180°. Kontrollera temperaturen med en stektermometer eller en bit vitt bröd, som ska bli gyllenbrunt på 1 minut.

Ha spisfläkten avstängd och ett lock i närheten. Om oljan blir för het kan den börja brinna och då sätter man på locket. Ta upp 1-2 matskedar av smeten och lägg ner i den heta oljan, det går lättast med två matskedar. Lägg i några klickar åt gången och fritera 2 minuter per sida, 4 minuter totalt. Bollarna ska vara gyllenbruna. Ta upp och låt dem rinna av på hushållspapper.

Kenyanska munkar. Bild lånad från www.foodiewithfamily.com

1 – 3 April Masai Mara
Efter några hektiska dagar i Nairobi och med alla intryck från Voi i bagaget, var det nu dags för två nätter i Masai Mara för att smälta allt vi varit med om och samla våra tankar krig det som var vårt huvudmål med resan nämligen våra projekt för att förändra tillvaron för människorna i Kenya. Masai Mara är ett naturreservat i Kenyas inland. Det är den delen av Serengeti som ligger i Kenya. Reservatet är hem åt alla ”Big Five” (elefant, buffel, lejon, leopard och svart noshörning). Själv har jag varit i Masai Mara många gånger. Savannens tystnad är en sådan kontrast till det stökiga storstadslivet i Nairobi. Masai Mara är lugnets mecca. Vägen dit går genom Rift Valley, en bergsänka som går 800 mil genom Afrika. Rift Valley har skapat både Kilimanjaro 5895 meter högt och Mount Kenya 5200 meter högt.

Rift Valley. Foto: Jarle Furali

Samtidigt är Afrikas tre största sjöar Viktoriasjön, Tanganikasjön och Malawisjön en del av denna spricka i jordskorpan. En timmes bilfärd från Nairobi kommer vi till utsiktsplatsen på kanten till denna spricka. Höjdskillnaden från vår plats ner till botten är över 1000 meter. Utsikten är så långt som ögat kan se. Storslaget är mitt ända ord. Efter denna bensträckning väntade 20 mil till av afrikanska vägar. Dom sista 6 milen är genom ren bush där man kör mer vid sidan av vägen än på. Detta på grund av att vägen där är i så dåligt skick att den inte är körbar. Dessa 5 timmar som vi har i bilen går åt till att skriva dessa inlägg. Sedan sist jag var i Kenya har det blivit möjligt att köpa kontankortsmodem som går på mobilnätet. Själv har vi investerat i ett sådant moden. Det finns tre bolag som säljer dessa. Själv köpte vi ett från Orange som är det statliga telebolaget. Vi var lovade att detta skulle fungera väl även ute på savannen. Gissa om vi blev lurade. Vi skulle precis skicka det vi skrivit sedan tidigare och det fungerar inte alls. Västerlänningar som vi är så tänkte vi att vår Lodge måste ju ha internet .. Men inte alls …

På lodgen. Foto: Jarle Furali

Trots att det är en stor Lodge som heter Simba Lodge så får vi helt enkelt inse ”T I A” – This Is Africa och man kan inte förvänta sig att allt fungerar som hemma. Dock har vi fått reda på i efterhand att ett annat bolag som heter SafariCom fungerar bättre men det är ändå inte säkert. Ska du köpa ett kontantkortsmodem i Kenya rekomenderar vi SafariCom. Väl inne på vårt rum som har utsikt över floden Talek tar vi en powernap för att vila efter den långa resan. Innan solnedgången åker vi ut på en safaritur (Game Drive). Masai Mara är storslaget med sina vidder. Det är som hämtat från filmen Lejonkungen. Redan efter 30 minuter stöter vi på en leopard som dragit upp en impala (en antilop art) i ett träd. Det kan ju inte börja bättre med tanke på att det är det mest skygga kattdjuret och det svåraste att se av ”The Big Five”. För mig var det 9 år sedan jag senast såg en leopard. Två timmar senare var vi tillbaka på lodgen med både leopard och lejon på näthinnan.

Denna kväll var vi bara ca 20 gäster på hela lodgen. Trots detta var det en stor och välsmakande buffé med riktigt goda stekta grönsaker. Vi passar på att njuta maten tillsammans med lite rött sydafrikanskt vin från Stellenbosch. En hel flaska kostade 125 kr.. Ganska OK pris tycker jag. Kvällen blev kort eftersom vi skulle upp kl 06.00 för en ny Game Drive. Som vanligt är vi ganska trötta när klockan ringer. En snabb kopp kaffe och sedan bär det av. På ena sidan av bilen går 500 bufflar betandes och på andra sidan ligger två lejon och vilar. Inte ett enda stängsel. Detta är en riktig safari i Afrikas hjärta. All mark i reservatet är statligt ägd. Under två timmar fick vi se alla djur förutom noshörning.

Elefanter i Masai Mara. Foto: Jarle Furali

Det är så mycket djur att man slutar bry sig när giraffer, zebror och elefanter går utmed bilen. Området här är dominerat av Masajer. Detta är en av Kenyas stammar. Förmodligen den mest kända då majoriteten fortfarande lever som förr. Dock är det en av Kenyas mindre stammar. På eftermiddagen fylls lodgen med 200 gäster. Detta på grund av påsklov i Nairobi. Majoriteten av gästerna är Kenyas övre medelklass som passar på att åka ut ur Nairobi för att njuta av ”lugnets mecca”. Efter ett dopp i polen som var hem åt ett par grodor blev det en god dusch för att skölja av allt damm från kroppen. En underbar känsla att få vara ren. På kvällen blev det helgrillad get. Maten på lodgen kommer vi sent glömma.

Lejon stryker förbi i Masai Mara. Foto: Jarle Furali

I Masai Mara. Foto: Jarle Furali

God morgon lördag, vår sista heldag. Den inleddes med en 5 timmars resa tillbaka till Nairobi. Utmed vägen sitter människor med sina hantverk som dom försöker sälja. Jag passar på att köpa en flätad korg med lock som skall fungera som tvättkorg hemma i Sverige. Väl framme i Nairobi på eftermiddagen passade vi på att göra våra sista inköp av presenter till våra nära och kära samt Kenyanskt kaffe och te. Vi började med en tur tillbaka till marknaden för att köpa lokalt hantverk. Det är alltid lika kul att behöva pruta. Man betalar helt enkelt det man vill betala. Vi stannar inte speciellt länge, utan tar en taxi upp till ett köpcentrum som heter Willage Market som ligger granne med FNs högkvarter i Nairobi. Detta märks tydligt då dom flesta på köpcentret är västerlänningar. En absurd syn på ett sätt, men också ganska skönt att få vara ifred utan att försäljarna är på en konstant.

Vi har gjort en deal med vår taxi chaufför för att köra oss upp till Willage Market ca 20 minuters körning, vänta på oss i ca 1 timme för att sedan köra oss 30 minuter till vårt hotell. Chaffören sa att ”you have made my day” när vi betalade 180kr för hela kalaset. Lite speciellt att få känna sig ”lyxig” för en stund just på grund av en taxichaufför. Tillbaka på hotellet packar vi våra väskor. Det är alltid tråkigt att packa. Då vet man att man är på väg hem till Sverige igen. Joel Jarbo började känna sig lite ”turistig i magen”. Vi bestämmer oss för att åka till en Italiensk restaurang som heter Casablanca. Medan man tittar på menyn blir man serverad nygjord brushetta. Maten var mycket god och prislappen helt ok, ca 100kr för brushetta, carbonara och vin. runt hörnan i samma hus finns en bar som är marockansk inspirerad. Här tar man av sig skorna och hoppar upp i stora soffor och får om man vill en vattenpipa. Mycket mysigt ställe som är värt ett besök om man skall till Nairobi. Ganska intressant var att vi på samma ställe var ett gäng muslimer, några ortodoxa judar, kristna och västerlänningar som bara var ute för att ha en trevlig kväll. Kanske finns det hopp för världen.

04:30 ringer klockan för avfärd till flygplatsen. Jag kommer med min två meter höga giraff genom säkerhetskontrollen. Väl inne på flygplatsen finns ett företag som plastar in väskor. Jag hoppas att dom kan packa in min giraff. Dom lovar att göra ett försök, och efter 30 minuter är den så väl inpackad att jag börjar bli orolig över om jag överhuvudtaget kommer få med den av flygbolaget. Vid incheckningen försöker jag vara trevlig för att få med mig min giraff. Det var inga problem alls. Vi tackar Kenya Airways för god service. Afrika är sannerligen kontrasternas kontinent. Om du har möjlighet att åka dit GÖR DET!!

Jarle med vännerna Joel och Joel

Tisdag 30 mars
Vi vaknar upp till vår sista morgon i Voi vilket känns väldigt sorgligt. Det är alltid jobbigt att skiljas från en plats som fått ge så många fantastiska intryck. Vår frukost åts tidigt eftersom vi skulle upp till Nairobi tillsammans med Manase. Målet var ett möte med Kenyas ärkebiskop. Eftersom lagarna i Kenya hindrar oss från att starta olika sorters utvecklingsprojekt och skola, det är nämligen så att enbart registrerade och godkända organisationer får verka i landet. Vårt mål är att kyrkan i Kenya som är godkänd skall ta vårt arbete under sina vingar och godkänna våra planer. I Kenya är det vanligast att kyrkorna blir den lokala organisationen. Även sida jobbar på det sättet. Vi försökte komma iväg tidig för att slippa alla lastbilarna som åker från Mombasa förbi Voi och in över hela östra Afrika.

Tidsoptimister som vi är tänkte vi oss ett kort stopp på 5 minuter för att säga hej då till våra vänner. Som vanligt är 5 minuter i Afrika aldrig 5 minuter. 1 timme senare är vi färdiga för avfärd. Joel Jarbo vår norrländska vän som aldrig varit utanför Europa undrade om vi kunde äta på något gatukök till lunch. VI stannade till på ett lokalt hak för truckers. När man äter på sådana ställen passar man på att dränka maten i lime för att döda ev bakterier. Detta är för övrigt ett bra tips när det gäller mat på resande fot. Efter att vi ätit  våra friterade små smördegsknyten med köttfärs som kallas samosa, begav vi oss vidare för att avverka 35 mil afrikanska vägar. Vi lyckade även få en glimt av Kilimanjaro.

Kilimanjaro. Foto: Jarle Furali

Väl framme i Nairobi fick vi veta av biskopens sekreterare att han var ute kort och skulle komma tillbaka om 5 minuter. Vårt möte hade varit planerat sedan länge. Ännu en gång fick vi uppleva ”Hakuna Matata” (inga bekymmer), och den kenyanska tidsuppfattningen. Efter 2 timmar kom biskopen. Manase sa att mötet med biskopen enbart kommer ta 5 minuter.. Vid det laget hade vi lärt oss att 5 minuter kan vara hur länge som helst. Vi delade våra planer med biskopen som direkt gick in som garant för att fixa allt nödvändigt med pappersarbete och även personal som vi får till förfogande lokalt i Kenya. Det känns konstigt att sitta där med en man som har så mycket makt som biskopen. Han ingår det nätverk som är rådgivare åt presidenten. Här sitter han ödmjukt och tackar oss för vårt arbete. En fantastisk människa som jag aldrig kommer glömma.

Med biskopen. Foto: Jarle Furali

Ganska trötta efter många mil på vägar, möten och en trafikstockning i Nairobi som gjorde att det tog 2 timmar att åka 4 km till vårt hotell, var vi äntligen framme på hotellet och en powernap väntade. Efter lite dividerande kom vi fram till att åka till Cornivore, en superkänd restaurang. Här får man en flagga på bordet. Så länge flaggan är uppe kommer dom och serverar grillat kött (swahil: Njama Schoma). Här åt allt från revben till krokodil. Det hela går ut på att äta så mycket kött som möjligt. En riktigt trevlig turistfälla som är värt ett besök om man är riktigt hungrig. vid 23-tiden hade vi ätit färdigt och Joel Starfelt, den i gänget som backpackat genom Asien ville vidare till något lokalt ställe. Vår servitris tipsade om ett ställe som som kallades ”Florida 2000”.

I Nairobi. Foto: Jarle Furali

Redan vi entrén kändes de röda plyschväggarna suspekta. Joel Jarbo som inte är vidare berest är en mycket snäll man som har svårt att vara otrevlig. Om någon börjar prata med honom så svarar han och fortsätter samtalet. Detta innebar att han ganska snabbt hade ett gäng med lokala tjejer runt om sig som började lägga armen om honom. Snabbt infann sig en panik hos Joel och vi andra fick ”rädda honom”. Ibland måste man vara lite tuff och otrevlig. Vi andra fick oss dock ett skratt. Efter alla dessa intryck var vi tvungna att åka tillbaka till hotellet för att låta Joel Jarbo sova. Så många intryck och upplevelse på en dag.

31 mars

Dagen började med en hotellfrukost som bestod av en enda pannkaka. Detta var allt vi fick ner, då magen var fylld med minst ett kilo kött från kvällen innan. Målet för dagen var att besöka centret för Ngamwanza för föräldralösa barn som vi driver. På vägen dit ligger giraffparken som föder upp en giraffart som är utdöende. Det finns enbart 300 exemplar kvar i hela världen. Ett mycket viktigt arbete. Här får man verkligen närkontakt med giraffen. Man kan gå upp i ett torn och mata giraffer. Tanken är att denna närkontakt med detta vilda djur skall få oss människor att öppna ögonen för utrotningshotade djur. Det finns i världen totalt 9 olika arter av giraffer. Vi nöjde oss dock inte med att mata girafferna, utan höll en pellets mellan läpparna och vänta på att få en kyss av detta fantastiska djur. Vi fick några härliga bilder på detta.

Giraffpuss! Foto: Jarle Furali

Väl framme på centret möttes vi av kärlek och uppskattning. Att se dessa barn som alla är föräldralösa är alltid lika känslosamt. Lydia som är föreståndare visar oss runt i lokalerna. Själv har jag varit här flera gånger innan, men det är ändå speciellt att vara där. Det finns alltid något nytt som hänt när vi kommer. Denna gången fans det höns i hönsgården. Lydia höll en lektion för oss för att visa vad barnen kan. Barnen är jätteduktiga i skolan. Barnen har förberett några sånger och danser för oss. Vi passar på att sjunga små grodorna och dansa i ring med barnen. Varje fredag får barnen akrobatik lektioner. Nu visade dom oss sina konster. Som studsmatta använde dom ett gammalt traktordäck. Man blir drabbad av den kärlek och glädje som centret ger barnen. Dessa barn som redan har livsöden tuffare än många vuxna i västvärlden.

Lektion. Foto: Jarle Furali

Centret. Foto: Jarle Furali

Tid för kul! Foto: Jarle Furali

Akrobatiklektion! Foto: Jarle Furali

Uttömda och tagna åkte vi till Karen Coffee garden för lunch. Detta var tidigare egendom av Karen Blixen som lämnade Danmark under tidigt 1900-tal för att starta en kaffeplantage. Här är allt i klassisk kolonial stil, och av alla gäster var där bara ett sällskap som var afrikaner. Att komma direkt från slum och fattigdom till detta blev en nödvändig kulturkrock som blev ett andningshål för oss. Efter lite grillade räkor bar det av till ännu ett möte med en svensk kvinna som bor i Nairobi. Hon granskar och håller kolla på centret åt oss helt ideellt.

Karen Coffee. Foto: Jarle Furali

Vi träffas på Adams Arcade. Detta var tidigare ett område under enda in på 60-talet där svarta människor inte var välkomna. Ibland skäms jag för vad vi européer gjort i Afrika. Här dricker vi kaffe på Java House. Detta är en kedja som ett gäng Kenyanska ungdomar startade för att dom ville att kenyaner själva skulle få dricka Kenya AA som är ett av världen bästa kaffe. Tidigare exporterades allt ut ur landet. Deras kakor är supergoda, och kaffet gudomligt. Eftersom vi ville köpa med oss några souvenirer och presenter hem åkte vi till marknaden. Här kan man köpa allt från fina träfigurer till leksaker gjorda av gamla kapsyler och plåtburkar.

Joel Jarbo som har svårt att inte svara när någon börjar prata med honom blev som ett litet lam bland vargar. Dom slet honom nästan i stycken. Och ännu en gång vi vi andra oss ett skratt. Själv slog jag till och köpte en 2 meter hög giraff i trä som vi på något sätt skall försöka få hem. Det skall bli ett äventyr .. Efter mycket hårt prutande infann sig en lite hätsk stämning och vi bestämde oss för att lämna marknaden. Detta gjorde även försäljarna som följde efter oss ända till taxin. Jag lyckades till slut pruta ner en träelefant i ebenholtz åt Joel från 18500 Kenya schilling till 3000. I taxin försökte Joel Jarbo uttrycka hur mycket han ogillade Nairobi (för övrigt alla stora städer då han är norrländsk landsbyggd). Själv har jag en hatkärlek till denna mångsidiga stad. Det är nog bara fattigdom och trafiken som jag hatar. Folket är vänliga och trevlig. Man skall bara akta sig från att gå ute när det är mörkt.

Kvällens mat blev på en etiopisk restaurang som heter Habesha. Här får man ett stort fat med kryddstark mat och bröd att äta med. Givetvis äter man med händerna. Här åt och drack hela vårt sällskap  för knappt 200kr. Det rekommenderas varmt! Deras trädgård är mycket fin. Innan sängen slängde vi av Joel Jarbo på hotellet. Vi andra åkte till en bar som heter Havana. Här kunde vi titta på matchen mellan Arsenal och Barcelona. Vi var dom enda som höll på Barcelona. I Kenya håller man på engelska lag. Mycket trevligt att sitta i Nairobi på en bar och se Zlatan göra 2 mål. Efter en mycket annorlunda Mohijto blev det en god natts sömn. Nu är vi på väg till Masai Mara för 2 dagars vila efter allt jobb och alla intryck. Vi kommer säkert lägga upp några goda bilder på vilda djur!

På återseende!

Jarle med vännerna Joel & Joel