Resedagbok Kenya del 3

Måndag 29 mars
Klockan ringde oförskämt tidigt 05.45. Skönt liggandes under var sitt myggnät ångrade vi nästan att vi bestämt oss för att åka på en kort safari innan frukost. Detta ändrades dock snabbt när gardinerna drogs bort och ett rött hav av solsken lyste i horisonten. Vackert som en bild hämtad ur ett resemagasin kunde vi inget annat än att stå tysta på vår terass och njuta. En snabb kopp kaffe slank ner hastigt medan vår chaufför Simon hissade upp taket på bilen så att vi kunde stå upp och få bättre utsikt i jakten på djur.

Soluppgång i Kenya. Foto: Jarle Furali
Dagen gryr i Kenya. Foto: Jarle Furali

Tjuvjakt
Eftersom staden Voi där vi bor ligger granne med Tsavo National Park som är Kenyas största nationalpark större än Skåne och Blekinge tillsammans, så var det självklart att vi valde att åka in där. Framme vid infarten till parken stannar vi för att lösa parkavgiften. för oss utlänningar är det betydligt dyrare än för lokalbefolkningen vilket givetvis är rätt då det drar in pengar till landet. Här kryllar det av Park Rangers som vaktar mot tjuvjakt. Kenya var hårt drabbat av tjuvjakt under 70- och 80-talet. Som vanligt tar byråkratin alltid längre tid än vad man tänkt sig. Först måste man betala till en person i ett hus, för att sedan gå till en annan person i ett annat hus för att få biljetten stämplad. Väl inne i parken uppenbarade sig Afrikas mäktiga elefant. Tsavo är känt för sina stora elefanthjordar. Elefanterna är röda av all lera som dom sprutar upp på sin kropp för att skydda sig mot solen. Givetvis var vi ute efter att se stora katter, men eftersom det hade regnat på natten hade djuren dragit sig upp i bergen där det är torrare. Så vi fick nöja oss med en hel del antiloper och gaseller vilket inte är helt fel heller. När vi åter kom tillbaka till vår Lodge var kl 8.30 och vi åt en välbehövlig frukost av omelett och solmogen tropisk frukt.

 

De “röda” elefanterna. Foto: Jarle Furali

Plantering
När vi kom till Bogesundshouse framåt 10-tiden hade barnen i förskolan kommit. Här driver man en förskola som har en mycket låg skolavgift så att dom fattigaste barnen har möjlighet att gå. Det är även några barn som blivit befriade från skolavgift eftersom föräldrarna inte har någon möjlighet att betala avgiften. Dom som jobbar på förskolan gör väldigt mycket för väldigt liten lön. Vi sätter oss ner med Manase för att planera vidare hur vi kan på bästa sätt jobba vidare med utsatta grupper, tomten och skolan som vill starta. Manase visar oss grödor att odla. Vi får en genomgång om hur lång tid det är mellan skördarna. Manase förklarar att med en egen vattenbrunn kan man få ut 4 skördar varje år. Nu får man ut en, kanske två. En vattenbrunn kostar ca 300,000 kr att borra och installera då man måste borra ner till 250 meters djup för att få vatten. Vi pratar om att tomten skall få bli en förebild för andra genom att låta all odling ske ekologiskt och med en tanke på hållbar utveckling. Tanken är att låta koskiten bli biogas som man kan använda till att laga mat med istället för att elda med träd.

 

De härliga barnen. Foto: Jarle Furali

Majsgröt
Alla projekten flyter liksom in i varandra. Man kan inte bara hjälpa någon bort från t.ex föräldralöshet, extrem fattigdom och prostitution. Man måste hjälpa dom till någonting. Här vill vi jobba med ökad självkänsla, livskvalitet genom utbildning och praktisk hjälp i form av t.ex mikrolån. Ännu en måltid av det lokala köket inmundigas med stor glädje. Det är faktiskt riktigt gott. Eftersom man vet att vi i västvärlden använder bestick så dammas gafflarna av och dukas fram. Dock använder vi inte dom eftersom den Kenyaska majsgröten smakar underligt nog bättre när man använder händerna. Manase undrar om vi såg några djur på safarin. Efter en stund förstår vi att Manase som är Kenyan aldrig fått se djuren i nationalparkerna i sitt eget land eftersom han inte har råd. Ännu en gång blir det en dubbelhet att vara här och kunna njuta av ett land där lokalbefolkningen inte kan njuta av sin egen natur. Dock är turismen viktig och lokalbefolkningen är glada att det kommer turister som skapar arbete. Vi bestämmer oss för att åka ut på en ny safari innan solen går ner.

Lektion i plantering. Foto: Jarle Furali
Mat. Foto: Jarle Furali

På 18 kvadratmeter
Denna gången tar vi med Manase och hans två barn Magdalena och Samuel. Vi åkte och hämtade dom direkt på skolan när dom slutade. Vi köpte med oss varsin kaka och läsk till barnen då de inte hunnit äta något. Inne i parken hamnar vi mitt i en stor vandrande elefanthjord som omringar bilen och vi kunde nästan ta på dom. Manase och barnen hade aldrig varit med om något liknande. Min behållning av safarin var att se Manases barn så glada. Innan kvällsmat på Lodgen blev vi hembjudna till Manase och hans fru. Dom hyr ett hus med två små rum totalt 18 kvadratmeter stort. Här bor dom fyra personer. Under hela dagen försökte vi Skypa med ett gäng ungdomar i Sverige som skall göra ett utbyte med just staden Voi. Till slut fungerade det och det blev stor uppståndelse kring datorn då den helt plötslig började prata och visa video. Folket känner varken till Disney eller Lejonkungen, och absolut inte Skype. Vi gav folket något att prata om. En talande dator …

På återseende!

Jarle med vännerna Joel och Joel.

Lodgen. Foto: Jarle Furali
Hemma hos Manase. Foto: Jarle Furali
Skrivet av
Mer från Flygstolen

Medelklasshotell i Nice

Goudod *** Nice, Frankrike Ett charmigt 3-stjärnigt hotell beläget mitt i Nice,...
Läs mer

2 Comments

  • Hej har du något kenyanskt recept på kakor?
    vi håller på med ett arbete i skolan :)
    ni verkar ha haft de trevligt så hoppas ni kan hjälpa oss :D:D

  • Hej Fantasia ( Vilket fint namn!) Jag har skickat din fråga vidare till Jarle, hoppas på svar så fort som möjligt :)Hälsningar Madeleine // Flygstolen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *