Resedagbok – Kenya del 4

Tisdag 30 mars
Vi vaknar upp till vår sista morgon i Voi vilket känns väldigt sorgligt. Det är alltid jobbigt att skiljas från en plats som fått ge så många fantastiska intryck. Vår frukost åts tidigt eftersom vi skulle upp till Nairobi tillsammans med Manase. Målet var ett möte med Kenyas ärkebiskop. Eftersom lagarna i Kenya hindrar oss från att starta olika sorters utvecklingsprojekt och skola, det är nämligen så att enbart registrerade och godkända organisationer får verka i landet. Vårt mål är att kyrkan i Kenya som är godkänd skall ta vårt arbete under sina vingar och godkänna våra planer. I Kenya är det vanligast att kyrkorna blir den lokala organisationen. Även sida jobbar på det sättet. Vi försökte komma iväg tidig för att slippa alla lastbilarna som åker från Mombasa förbi Voi och in över hela östra Afrika.

Tidsoptimister som vi är tänkte vi oss ett kort stopp på 5 minuter för att säga hej då till våra vänner. Som vanligt är 5 minuter i Afrika aldrig 5 minuter. 1 timme senare är vi färdiga för avfärd. Joel Jarbo vår norrländska vän som aldrig varit utanför Europa undrade om vi kunde äta på något gatukök till lunch. VI stannade till på ett lokalt hak för truckers. När man äter på sådana ställen passar man på att dränka maten i lime för att döda ev bakterier. Detta är för övrigt ett bra tips när det gäller mat på resande fot. Efter att vi ätit  våra friterade små smördegsknyten med köttfärs som kallas samosa, begav vi oss vidare för att avverka 35 mil afrikanska vägar. Vi lyckade även få en glimt av Kilimanjaro.

Kilimanjaro. Foto: Jarle Furali

Väl framme i Nairobi fick vi veta av biskopens sekreterare att han var ute kort och skulle komma tillbaka om 5 minuter. Vårt möte hade varit planerat sedan länge. Ännu en gång fick vi uppleva ”Hakuna Matata” (inga bekymmer), och den kenyanska tidsuppfattningen. Efter 2 timmar kom biskopen. Manase sa att mötet med biskopen enbart kommer ta 5 minuter.. Vid det laget hade vi lärt oss att 5 minuter kan vara hur länge som helst. Vi delade våra planer med biskopen som direkt gick in som garant för att fixa allt nödvändigt med pappersarbete och även personal som vi får till förfogande lokalt i Kenya. Det känns konstigt att sitta där med en man som har så mycket makt som biskopen. Han ingår det nätverk som är rådgivare åt presidenten. Här sitter han ödmjukt och tackar oss för vårt arbete. En fantastisk människa som jag aldrig kommer glömma.

Med biskopen. Foto: Jarle Furali

Ganska trötta efter många mil på vägar, möten och en trafikstockning i Nairobi som gjorde att det tog 2 timmar att åka 4 km till vårt hotell, var vi äntligen framme på hotellet och en powernap väntade. Efter lite dividerande kom vi fram till att åka till Cornivore, en superkänd restaurang. Här får man en flagga på bordet. Så länge flaggan är uppe kommer dom och serverar grillat kött (swahil: Njama Schoma). Här åt allt från revben till krokodil. Det hela går ut på att äta så mycket kött som möjligt. En riktigt trevlig turistfälla som är värt ett besök om man är riktigt hungrig. vid 23-tiden hade vi ätit färdigt och Joel Starfelt, den i gänget som backpackat genom Asien ville vidare till något lokalt ställe. Vår servitris tipsade om ett ställe som som kallades ”Florida 2000”.

I Nairobi. Foto: Jarle Furali

Redan vi entrén kändes de röda plyschväggarna suspekta. Joel Jarbo som inte är vidare berest är en mycket snäll man som har svårt att vara otrevlig. Om någon börjar prata med honom så svarar han och fortsätter samtalet. Detta innebar att han ganska snabbt hade ett gäng med lokala tjejer runt om sig som började lägga armen om honom. Snabbt infann sig en panik hos Joel och vi andra fick ”rädda honom”. Ibland måste man vara lite tuff och otrevlig. Vi andra fick oss dock ett skratt. Efter alla dessa intryck var vi tvungna att åka tillbaka till hotellet för att låta Joel Jarbo sova. Så många intryck och upplevelse på en dag.

31 mars

Dagen började med en hotellfrukost som bestod av en enda pannkaka. Detta var allt vi fick ner, då magen var fylld med minst ett kilo kött från kvällen innan. Målet för dagen var att besöka centret för Ngamwanza för föräldralösa barn som vi driver. På vägen dit ligger giraffparken som föder upp en giraffart som är utdöende. Det finns enbart 300 exemplar kvar i hela världen. Ett mycket viktigt arbete. Här får man verkligen närkontakt med giraffen. Man kan gå upp i ett torn och mata giraffer. Tanken är att denna närkontakt med detta vilda djur skall få oss människor att öppna ögonen för utrotningshotade djur. Det finns i världen totalt 9 olika arter av giraffer. Vi nöjde oss dock inte med att mata girafferna, utan höll en pellets mellan läpparna och vänta på att få en kyss av detta fantastiska djur. Vi fick några härliga bilder på detta.

Giraffpuss! Foto: Jarle Furali

Väl framme på centret möttes vi av kärlek och uppskattning. Att se dessa barn som alla är föräldralösa är alltid lika känslosamt. Lydia som är föreståndare visar oss runt i lokalerna. Själv har jag varit här flera gånger innan, men det är ändå speciellt att vara där. Det finns alltid något nytt som hänt när vi kommer. Denna gången fans det höns i hönsgården. Lydia höll en lektion för oss för att visa vad barnen kan. Barnen är jätteduktiga i skolan. Barnen har förberett några sånger och danser för oss. Vi passar på att sjunga små grodorna och dansa i ring med barnen. Varje fredag får barnen akrobatik lektioner. Nu visade dom oss sina konster. Som studsmatta använde dom ett gammalt traktordäck. Man blir drabbad av den kärlek och glädje som centret ger barnen. Dessa barn som redan har livsöden tuffare än många vuxna i västvärlden.

Lektion. Foto: Jarle Furali
Centret. Foto: Jarle Furali
Tid för kul! Foto: Jarle Furali
Akrobatiklektion! Foto: Jarle Furali

Uttömda och tagna åkte vi till Karen Coffee garden för lunch. Detta var tidigare egendom av Karen Blixen som lämnade Danmark under tidigt 1900-tal för att starta en kaffeplantage. Här är allt i klassisk kolonial stil, och av alla gäster var där bara ett sällskap som var afrikaner. Att komma direkt från slum och fattigdom till detta blev en nödvändig kulturkrock som blev ett andningshål för oss. Efter lite grillade räkor bar det av till ännu ett möte med en svensk kvinna som bor i Nairobi. Hon granskar och håller kolla på centret åt oss helt ideellt.

Karen Coffee. Foto: Jarle Furali

Vi träffas på Adams Arcade. Detta var tidigare ett område under enda in på 60-talet där svarta människor inte var välkomna. Ibland skäms jag för vad vi européer gjort i Afrika. Här dricker vi kaffe på Java House. Detta är en kedja som ett gäng Kenyanska ungdomar startade för att dom ville att kenyaner själva skulle få dricka Kenya AA som är ett av världen bästa kaffe. Tidigare exporterades allt ut ur landet. Deras kakor är supergoda, och kaffet gudomligt. Eftersom vi ville köpa med oss några souvenirer och presenter hem åkte vi till marknaden. Här kan man köpa allt från fina träfigurer till leksaker gjorda av gamla kapsyler och plåtburkar.

Joel Jarbo som har svårt att inte svara när någon börjar prata med honom blev som ett litet lam bland vargar. Dom slet honom nästan i stycken. Och ännu en gång vi vi andra oss ett skratt. Själv slog jag till och köpte en 2 meter hög giraff i trä som vi på något sätt skall försöka få hem. Det skall bli ett äventyr .. Efter mycket hårt prutande infann sig en lite hätsk stämning och vi bestämde oss för att lämna marknaden. Detta gjorde även försäljarna som följde efter oss ända till taxin. Jag lyckades till slut pruta ner en träelefant i ebenholtz åt Joel från 18500 Kenya schilling till 3000. I taxin försökte Joel Jarbo uttrycka hur mycket han ogillade Nairobi (för övrigt alla stora städer då han är norrländsk landsbyggd). Själv har jag en hatkärlek till denna mångsidiga stad. Det är nog bara fattigdom och trafiken som jag hatar. Folket är vänliga och trevlig. Man skall bara akta sig från att gå ute när det är mörkt.

Kvällens mat blev på en etiopisk restaurang som heter Habesha. Här får man ett stort fat med kryddstark mat och bröd att äta med. Givetvis äter man med händerna. Här åt och drack hela vårt sällskap  för knappt 200kr. Det rekommenderas varmt! Deras trädgård är mycket fin. Innan sängen slängde vi av Joel Jarbo på hotellet. Vi andra åkte till en bar som heter Havana. Här kunde vi titta på matchen mellan Arsenal och Barcelona. Vi var dom enda som höll på Barcelona. I Kenya håller man på engelska lag. Mycket trevligt att sitta i Nairobi på en bar och se Zlatan göra 2 mål. Efter en mycket annorlunda Mohijto blev det en god natts sömn. Nu är vi på väg till Masai Mara för 2 dagars vila efter allt jobb och alla intryck. Vi kommer säkert lägga upp några goda bilder på vilda djur!

På återseende!

Jarle med vännerna Joel & Joel

Skrivet av
Mer från Flygstolen

På rundtur i Istanbul

Det är enkelt att ta sig runt i Istanbul. Den vackra Blå...
Läs mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *