Vinnarna i vår tävling

Tack för alla kommentarer på Facebook, bloggen och texter ni skickat in. Vi har valt ut tre vinnare som vi vill säga ett stort grattis till! Till dig som varit med i tävlingen men inte är en av de tre, vill vi påminna om Flygstolen Flaxsom kommer inom väldigt väldigt kort … Fortsatt trevlig dag!

Så här lät det i morse när vi ringde till Växjö under lektionstid:

Hej Filip, tack för ditt och Ellas bidrag till vår tävling, jag har några korta frågor för att komplettera. Hur kommer det sig att din tioåriga dotter är så intresserad av att få resa till New York?
Jag arbetar som lärare i film, min dotter har alltid varit intresserad av det jag gör, och sett just New York flera gånger på film och tv. Hon har alltid velat åka dit och få se frihetsgudinnan på riktigt, det har varit en grej mellan oss som vi pratat om i flera år. Igår kväll kunde hon knappt sova då vi pratade om tävlingen och att vinnarna skulle utses idag.

Hur fick du höra talas om Flygstolen?
Det var genom rekommendationer. Det surras dessutom mycket om Flygstolen på nätet.

Har din dotter möjligtvis en egen mobiltelefon?
Ja, det har hon. Den sätter hon på efter skolan och brukar ringa mig.

 

Idag när hon ringer, vill du hälsa henne att ni ska resa till New York?
Tystnad. Va? Menar du att vi har vunnit? Åh, så underbart! Jag vet inte vad jag ska säga. Det kommer bli gråtkalas idag! Flygstolen är GULD! Ni har uppfyllt vår dröm! Jag kan inte vänta på att hon ska ringa, jag tänker springa upp till hennes skola och berätta nu när min lektion är slut!

Filip och Ella. Foto: Privat.

Filips och Ellas bidrag:

Jag har en dröm, och det är att få ta min dotter och utforska New York. Hon har länge pratat om Frihetsgudinnan och hur gärna hon skulle vilja få se den någon gång, på riktigt. Hon har aldrig varit i USA men är otroligt intresserad av det engelska språket i skolan och det är klart att man som pappa vill hjälpa henne på vägen. Jag vet hur mycket det skulle betyda för henne att få uppleva detta och för mig att få uppleva det tillsammans med min Ella.

Hon börjar bli stor nu och jag vill passa på att ge henne så många fina minnen som möjligt om vår tid tillsammans, nya erfarenheter och nya kulturer. Vi sparar sedan några månader men det går sakta. Men om man verkligen vill så är inget omöjligt. Man får bara se till att aldrig ge upp. Det är förhoppningsvis något jag kan lära henne i livet. Filip Skala 33 år

Jag skulle gärna vilja åka till new york med min pappa för att vi har så roligt tillsammans och jag älskar honom. Jag skulle bli jätteglad om jag och pappa fick åka till newyork för att jag har aldrig varit där och jag och pappa har pratat om att vi ska åka dit men det har inte blivit av. Jag vill åka med min pappa för att han är så snäll och vi sparar pengar till att resa iväg bara han och jag. Jag vill åka till just new york för att jag har aldrig varit där och jag skulle gärna vilja åka dit. Jag skulle vilja se frihetsgudinnan för att jag har bara sett den på bild. Jag vill jätte gärna att jag och pappa ska få åka till newyork. Ella Skala 10 år

 

Vi ringer till Grytgöl och får tag i vinnaren av en Barcelona resa för två, Johanna Bjurvald – Gistedt.

God morgon Johanna, det är från Flygstolen, vi har några korta frågor, hur fick du höra talas om Flygstolen?
Hej! Det var när jag surfade på nätet och drömde om resor som jag hittade er. Läste om tävlingen och ville absolut vara med.

Vem vill du resa med om du skulle vinna, undrar vi lite nyfiket?
Med min man. Han har aldrig varit i en storstad utomlands, inte ens i Köpenhamn. Vi håller på att renovera ett hus sedan fyra år så det finns aldrig tid och pengar över till resor.

 

Hoppas din man har pass, för ni kommer att resa till Barcelona!
Va? Är det sant? Har vi vunnit? Det är ju helt sanslöst. Jag har bara kunnat drömma om en resa de senaste åren! Min man kommer inte tro det är sant!

Johanna Bjurvald Gistedt Foto: Privat

 

 

Johannas bidrag:

Tänk er en familj, mamma och pappa, 2 söner. De hyr husbil för att semestra i Sverige
Fredag- avresedag
Beräknad avresetid 16:00, då ska hundvakten vara på plats.
12:00 Fadern i familjen påbörjar lastning av husbil; sängkläder, mat, bestick osv.
15:00 Hundvaktens bil har pajat, modern sätter sig i bilen och åker ilfart för att hämta.
19:00 Modern kommer hem, fadern intygar att husbilen är klar.
20:00 Avfärd mot camping som stänger 22:00, beräknad restid 3 timmar.
22:02 Ankomst till camping, tillåts checka in.
22:30 Modern upptäcker att husbilen inte alls är packad, det fattas mat, bestick och sängkläder. Kaos utbryter. Sönerna schasas i säng.

Lördag:
8:00 fadern vaknar med kliande sår på foten, känner sig trött och stannar därför i husbilen resten av dagen.
16:00Mor och söner äter pizza i samhället.
20:00 Modern har blivit matförgiftad och tillbringar natten på husbilens toa.

Söndag:
Fadern har fått bältros i foten, måste äta penicillin och har hög feber.
Toan i husbilen är felinstallerad, och börjar läcka, sönerna sitter med näsorna i varsin tablettask för att överleva stanken.
Familjen sätter kurs mot hyrbilsfirman för att få hjälp.
I första uppförsbacken rinner hela toainnehållet ut över golvet och växelspaksknoppen hoppar av …
Det här är en sann historia. Det kan den berörda familjen intyga. Resten av veckan blev bättre än inledningen, men den avslutades med att husbilen kördes fast under tacket på en bensinstation.

Vad gäller familjen i filmerna “Vi hade i alla fall tur med vädret” så säger jag bara: – Släng er i väggen!
Kanske kan familjens olycka ge mig lite tur så jag vinner resa till Barcelona!
Johanna Bjurvald Gistedt

Nyree Ruiz Sundberg hälsar via mail: Härligt! Tack så jättemycket!

Nyree och Roberto. Foto: Privat

Nyrees bidrag:

Den 26 april 1997 gifte vi oss, jag & Roberto. När vi träffades 2½ år tidigare hade min nuvarande make inte ens uppehållstillstånd, och var på väg att söka lyckan i USA istället. Vi hade första dejten på Skansen, och gifte oss senare där, i Seglora kyrka, en strålande vacker vårdag.

Till bröllopet och festen efteråt hade vi bjudit in hans vänner som bor i Tyskland. Vad vi inte hade räknat med var att de skulle bo hos oss, i vår lilla etta … Bröllopsnatten tillbringades i vår säng, dock utan bäddmadrass eftersom våra vänner sov på den på golvet på andra sidan bokhyllan tillsammans med det andra paret som sov i bäddsoffan. Våra vänner som lovat städa lokalen åt oss efteråt, söp ner sig plakat på festen, så jag och nyblivne maken städade lokalen i full bröllopsstass efteråt fram till 4 på morgonen. Vid 5 kom vi i säng, och klockan 12 skulle vi vara tillbaka vid lokalen för att lämna tillbaka nyckeln …

Vi hade tänkt sticka iväg på en sista minuten resa dagarna efter bröllopet, men då skulle våra tyska vänner guidas i Stockholm eftersom de aldrig varit här förut. Så här 13 år senare har ju allt gått bra, vi har två härliga barn och är lika kära än idag, men det är inte utan att man smått fruktar den trettonde bröllopsdagen med tanke på hur det gick på bröllopet, så det skulle vara härligt att komma iväg på den där bröllopsresan till slut; maken var ju på väg till USA när vi träffades, så det skulle väl vara lämpligt att knyta ihop säcken med en USA resa, och i New York har vi aldrig varit förut!

Nyree Ruiz Sundberg


Taggar i artikel
Skrivet av
Mer från Flygstolen

Thai Airways

För drygt två veckor sedan klev jag och min 13-årige son ombord...
Läs mer

4 Comments

  • Vår bröllopsdag
    Vi gifte oss den 27 december för 25 år sedan. Vi hade varit tillsammans i flera år och jag hade väl gett upp hoppet om att vi skulle bli legeliserade. Men så kom Staten på att man skulle ändra änkereglerna från och med årsskiftet till att bara gälla ”äkta” änkor. Detta var den romantiska grunden till min mans ”frieri”. Men ett villkor var att ingen skulle få veta, varken släkt eller vänner.
    Vi skulle gifta oss hos borgmästaren, min man bokade tid. Jag var där i någorlunda god tid, han kom sin vana trogen lite sent. Så pass sent att jag nästan hade gett upp hoppet.
    Sedan utspelade sig följande:
    Borgmästaren: ”Välkomna, var är era vittnen?”
    Vi: ”Vi har inga…” (jag hade ju tystnadsplikt så inte ens min bästa kompis var där ELLER min mamma)
    Borgmästaren: ”OK” (och kallade in två sekreterare som hade varit med många gånger tidigare)
    Borgmästaren igen: ”Vi har en lite längre och en lite kortare ceremoni. Vilken vill ni ha?”
    Maken: ”Finns det någon där man bara säger Ja och Hej”? (efter konfunderat nekande från Borgmästaren) ”Då får det bli den korta.”
    Borgmästaren: ”Kan jag få ringarna?”
    Maken: ”Jag har inga. Måste man ha det?”
    Borgmästaren: ”Hrmm, nej förvisso inte, men det är brukligt. Som ett vårdtecken och så där..”
    Maken: ”Jaså, ja men vi har inga”
    Borgmästaren: ”OK, det kan du ju köpa in efteråt då.”
    Min man ger honom ett blankt oskuldsfullt ansikte.
    Borgmästaren ser mer och mer tveksam och konfunderad ut men fortsätter i alla fall med den”högtidliga” ceremonin. Sedan efter allt ”tager du osv , osv”:
    Borgmästaren: ”Nu kan du kyssa bruden” (och han suckar av lättnad att det hela är över. Den stackars borgmästaren har nog aldrig varit med om något liknande)
    Maken: ”Tack, det kan vi ta en annan gång. Är det färdigt nu?”
    Vi undertecknar papperet, får med oss vigselbeviset och stiger ut som nyblivet äkta par – fast det känns inte riktigt så..
    Jag har fortfarande inte fått någon vigselring och har aldrig fått uppleva möhippa eller bröllopsfest. Är det inte dags att få en smekmånad, nu 25 år senare i alla fall? Kanske kan jag lura till mig en ring då också, fast möhippa får jag nog aldrig….
    Jill

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *