Vattenkul i Kusadasi

Japp, bara att börja gå upp för trapporna om man vill åka ner! Foto: Madeleine
Japp, bara att börja gå upp för trapporna om man vill åka ner! Foto: Madeleine

Jag minns början och mitten av sommaren. Det var soligt och fint och jag satt inne på kontoret och jobbade. Det gjorde inte så mycket för jag visste att lite senare väntade flera veckors semester och då var det min tur att njuta av solen. Error. Samtidigt som mina lediga dagar började, hade någon som måste varit professionell, gjort regndansen. Temperaturen sjönk till 16 grader, jag gick och frös på IKEAS blåsiga parkering och försökte tänka positivt “jag är ju i alla fall ledig“.

Det finns inget som är bättre än svensk sommar, och visst är man galen när man reser bort och missar ljumma sommarkvällar, grillning i trädgården, plock av solmogna jordgubbar och sommarvarmt vatten i en kluckande badvik, men är man svensk så behöver man nästan en vädergaranti. Jag vet inte hur du känner men själv blir jag på betydligt bättre humör när det är fint väder. Så med denna vetskap om svensk sommar, hade jag köpt det närmaste man kan komma en vädergaranti, dvs. en vecka till solen i Turkiet med min 13-årige son.

Inget för höjdrädda! Foto: Madeleine
Inget för höjdrädda! Foto: Madeleine

Vi flög med SAS till Kusadasi, en semesterort längs den egeiska kusten i Turkiet. Sol, klarblå himmel och 35 grader varmt. Hej solen! Min son slängde sig på hotellsängen när vi kom in på rummet med ett stort leende. “Kan vi gå och bada direkt mamma?” Klart vi ska! svarade jag. Härligt att se sitt barn så lyckligt.

Föga anade jag att en mycket obehaglig upplevelse väntade när jag klädde om till bikini och sommartunika. Vårt hotell satt ihop med en gigantisk vattenpark, Aqua Fantasy. Här fanns rör, vågpooler, piratskepp, banor, kanor och backar överallt. Sonen drog ivrigt upp mig i ett av tornen där en badvakt lotsade in oss två och två. Inga halsband, inga klockor. Upp med rumpan. In med armar och ben. Håll fast ordentligt. Hmm. Här började man ana oråd.

Tänk dig en stor gul uppblåst donut. Tänk dig en dubbeldonut. I den satt vi, sonen fram och jag där bak. Framför oss mynningen på ett svart rör och en badvakt som med foten stötte in oss i röret med ett grin. Det var becksvart därinne. 35 grader på utsidan hade värmt upp luften inuti till … tja ångbastu. Donuten flög fram på vattnet, skarpa kurvor, hög fart och en uppfriskande kalldusch i backarna. Herregud, när tar det slut?!

Jag var inte den enda föräldern som lurades upp i tunnlarna av ett slugt barn. Foto: Madeleine
Jag var inte den enda föräldern som lurades in i tunnlarna av ett slugt barn. Foto: Madeleine

Sonen skrattade gott där framme. Vi flög ut ur röret ner i en pool där andra som åkt före var på väg upp. Sonen var i extas. “Wow mamma, så fett! Kom så åker vi igen!” Jag kände mig åksjuk, varm och vimmelkantig. Igen? Skulle inte tro det, visa mig vägen till en solsäng och en torr handduk tack. Men sonen var både diplomatisk och slug. Han fick mig långsamt att åka andra kanor som var både mindre, långsammare och ute i ljuset. Det här var ju faktiskt kul! Med undantag för det jag vill beskriva som ett stup, där bikinitrosan satt vid knäskålarna när jag landade i poolen.

När den stora hinken fylldes, tömdes den över besökarna! Foto: Madeleine
När den stora hinken fylldes, tömdes den över besökarna! Foto: Madeleine

Jag kan stolt meddela att veckans sista dag tillbringade jag inte mindre än tre gånger i mörkret i den svarta banan. Jag kanske inte skrattade lika högt som sonen därinne, men fy vilken rolig vecka vi hade! Solbränd eller kanske rostig efter att ha marinerats i ett vattenland, tja, det spelar ingen roll, vi fick båda fräknar på näsan i Turkiet! Vi var inte bara i vattenparken, vi hann med att titta lite på staden också som var jättefin. Mer om det senare i veckan. Ha en fin tisdag!

// Madeleine

 

Skrivet av
Mer från Flygstolen

Koh Phangan

Idag är det söndag och jag är sugen på att resa! Tanken...
Läs mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *