En annorlunda och fantastisk resa del 3

Efter en mycket god natts sömn vaknar jag upp och packar min väska. Frukost ska ätas på ett annat hotell där de finska agenterna bott. Vi bjuds på hembakat bröd, hemmagjord yoghurt och nybakade kakor (gissa vem som blev lycklig nu). Även här får vi en snabb rundtur på hotellet som är väldigt trevlig och påminner väldigt mycket om ett timmerhus i Alperna. När vi äntligen är färdiga och alla checkat ut bär det av. Äntligen ska vi få röra lite på oss och dagen är fylld med aktiviteter.
Vårt första stopp för dagen är vid Sólheimajökull som är en väldigt lättillgänglig glaciär. Här ska det vandras runt på isen och vi ska också få prova på isklättring.

DSCN0276
Bild: Emma Björck

Jag är lycklig som ett litet barn på julafton och klär gladeligen på mig både sele och hjälm. Vi får också med oss “spik-galoscher” som ska träs utanpå skorna när vi ska ta oss upp på isen. Väl uppe på glaciären tar vi oss ner på en liten avsats med en brant kan med fritt fall på 20 meter ner i en liten isravin. Jag är först att prova på isklättringen. Det börjar absolut inte som jag tänkt mig. Mina regnbyxor är lite snäva och jag håller på att trilla ner i ravinen när jag osmidigt försöker ta mig upp på den lilla kanten för att sedan börja klättra. Den snygge guiden får hänga i repet och knuffa mig i rumpan för att jag ska komma upp…smidigt värre!
När jag väl kommit upp på den typ 70cm höga kanten så snör han fast galosherna ordentligt och jag kan börja klättra. Det går numera jättebra ända tills jag nästan hugger av snöret jag hänger i för att jag är så exhalterad. Alla drar efter andan men det går bra, ingen skada skedd (bara nästan). Jag tar mig upp till kanten och firar mig sedan ner igen. Den snygge guiden bara flinar och jag smälter lite samtidigt som jag skakar av adrenalin. När alla som vill provat isklättring så börjar vi ta oss tillbaka ner för glaciären igen. Hade jag fått/kunnat skutta runt hade jag gjort det.

DSCN0290     DSCN0286
Bild: Emma Björck

När vi kommit tillbaka sätter vi oss i bussen igen och tar oss vidare till ett hotell där vi ska äta lunch och bli upphämtade för nästa aktivitet. Maten är god och det är skönt att komma in lite i värmen igen. Som tur är har vi haft uppehåll från regn under hela glaciärvandringen, men nu börjar det igen. Vi går ut på parkeringen och där står jeeparna. Jag blir återigen väldigt exhalterad och kastar mig in i framsätet i en av bilarna. Vi tar oss ut på en grusväg och landskapet öppnar upp sig. Det är otroligt vackert och vi stannar för att pysa ut lite luft ur däcken för en mindre skumpig tur. Det är inga direkta vägar att köra på, men det gör ingenting. Jag skumpar med i takt och bara njuter av landskapet. Mitt ute i ingenstans på det isländska höglandet hittar vi lite sommarstugor. Jag har lite svårt att förstå varför man vill ha en stuga som det tar minst 1,5 timmes skumpande för att ta sig till affären. De kan ju inte göra så mycket när de väl är där. Ju längre in vi kommer desto mer faschinerad blir jag av naturen. Det börjar nu bli mer stelnad lava och aska överallt ju närmre Hekla som vi kommer. Vi tar oss upp ca 750 meter över havsytan och här uppe är knäpptyst, fullt av lavastenar och bergstoppar med lite snö på. Vi fastnar bara i snön en gång, den andra bilen fastnar två gånger. Vi stannar till i närheten av Hekla och jag kanske, bara kanske, stoppade ner en lavasten i min väska. När vi kört upp för en jättebrant backe så kör vi ner för en lika brant för att komma till en stor krater där färgerna gult, rött, grönt och svart blandas.

20131001_175901
Bild: Emma Björck

Vi går ur bilarna för att ta lite fler foton och här uppe blåser det väldigt mycket. Vi får nu chansen att vandra ner längs kratern och ta oss ner till en mötespunkt där de ska hämta oss med bilarna igen. Marken är mjuk och jag har säker 2 dl lavagrus i skorna när vi kommer fram men det gör ingenting. Det är oerhört mäktigt och knäpptyst. Man hör inte ens vinden som viner där vi börjande vandringen. Tillslut kommer vi fram till mötesplatsen, ca 20 minuter senare och till min stora förtvivlan har den onda damen från EU som skulle följa med på jeep-safarin (för att uppleva guidade turer) tagit min plats i framsätet. Hon hade inte sagt ett ljud till de andra under hela färden upp till vulkanen, och hennes promenadskor (ballerinaskor) lämpade sig inte för att gå ner med oss andra. Jag får väl tyst ta min väska och sätta mig i den andra bilen den sista halvtimmen till vandrarhemmet där vi ska bo sista natten, mitt uppe på isländska höglandet.

Sista dagen är alltså avklarad efter lite middag och en varm dusch i ett iskallt hotellrum. Någon tyckte att det var lämpigt att sätta elementet på 15 grader innan de städat klart.
Vetskapen av att behöva gå upp 02.45 på natten för att åka till flygplatsen gör att jag inte kan sova mer än en timme ungefär och jag är måttligt trött när vi samlas i den stängda receptionen innan avfärd. Som tur är har hotellpersonalen förberett lite frukost till oss så att de 3 timmarna i bussen inte blir outhärdlig. Som vanligt kan jag inte sova när jag åker bil så jag sitter och stirrar ut i regnet i den mörka natten. Väl framme på flygplatsen har vi fått tillgång till Icelandairs lounge och där får vi frukost efter en sväng inne på tax free.

Saga Lounge Icelandair Keflavik Airport
Bild: Icelandair

Efter boarding är jag så trött att jag knappt hinner sjukna ner i sätet vid nödutgången innan jag somnar. Jag vaknar lägligt när det plingar till och piloten säger lugnt att vi nu ska påbörja inflygningen för landning på Kastrup.

Fyra intensiva dagar är till ända, med många nya upplevelser och bekantskaper. Island har gjort ett bra intryck på mig och jag är säker på att det blir fler resor dit i framtiden.

Tack för mig!

/Emma
logo

Skrivet av
Mer från Flygstolen

Unesco

    UNESCO – The worlds heritage Unescos världsarvslista har till syfte...
Läs mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *